By Linda Forsberg 
Johanna Frändéns pojkvän heter Sam och är franskt bosatt i ett radhus i södra Paris. Paret har ett gemensamt barn. Sam är hängiven PSG-supporter, något som Frändén med journalistisk glimmer i ögat betraktar som ett litet problem eftersom hon i hemlighet hoppas på PSG:s motståndare när hon ska skriva.
Johanna Frändén bor i ett radhus i södra Paris med sambon Sam och deras gemensamma barn. Hon har beskrivit flytten till det lilla radhuset som en ny fas i livet, dit hon också har börjat odla sin trädgård.
Sam håller hårt på fotbollsklubben Paris Saint-Germain. I en intervju berättade Frändén att hon i hemlighet hoppas att PSG ska förlora när hon ska bevaka dem, eftersom det ger bättre material att skriva om. “Det kan förstås bli sämre stämning hemma då ett tag, men det blir roligare att skriva”, konstaterade hon.
Frändén har bott i Paris sedan 2012. Inledningsvis hade hon en lägenhet hon möblerade på egen hand. När Zlatan Ibrahimovic värvades till PSG valde hon att följa med till Frankrike eftersom hon vid det laget träffat en ny, fransk pojkvän.
Relationen ledde till att hon och Sam i dag bor ihop, har fått barn och slagit rot i förorterna söder om Paris.
Johanna Frändén föddes den 31 augusti 1981 i Lerdala, kyrkbyn ett par kilometer utanför Skövde på västgötaslätten. Hon kommer från en lärarfamilj med stort intresse för internationell fotboll.
Familjen lånade böcker på Skövde stadsbibliotek och gick på stadsteatern. Uppväxten med både idrott och kultur har präglat hennes journalistik, som rör sig lika naturligt mellan PSG:s taktik och europeiska kulturkrig.
Sommaren 2001 flyttade Johanna Frändén till Göteborg och påbörjade franskstudier vid Humanisten, mest av en slump eftersom det fanns lediga platser på grundkursen. Till skillnad från kurskamraterna hade hon varken en fransktalande pojkvän eller au pair-bakgrund som drivkraft.
“Jag hade min gymnasiefranska och jävlar vad jag fick plugga”, har hon berättat. Utbildningen i franska litteratur och kultur visade sig avgörande. Förmågan att referera till Balzac och Hugo öppnade dörrar in i det franska samhället på ett sätt hon inte förväntat sig.
När Zlatan Ibrahimovic 2009 värvades till FC Barcelona behövde Aftonbladet en journalist på plats. Frändén hävdade att hon kunde spanska. Det var inte sant. Men hon lärde sig språket på plats med franskan som grund, och uppdraget blev startskottet för en karriär som knutit henne allt fastare till södra Europa.
Sedan lärde hon sig även italienska när Zlatan drog till Juventus och Milan. Resan mellan länder och språk fick henne och en väninna att skämtsamt mynta begreppet “Hemingwaykvinna” om sitt levnadssätt.
Frändén skriver kolumner och sportreportage för Aftonbladet. Sedan hon bosatte sig i Paris 2012 har bevakningsområdet vidgats till att omfatta europeisk politik och kultur vid sidan av fotbollen.
År 2021 tilldelades hon DNs kritikerpris Lagercrantzen för att hon beskrivits som “ovanligt fri skribent”. Samma år gav hon ut boken “Att segra är banalt” tillsammans med konstnären Carl Johan De Geer, ett associativt samtal om fotboll, feminism, filosofi och åldrande.
Frändén håller sig inte enbart till fotboll och politik i sin journalistik. I en uppmärksammad artikel diskuterade hon synen på monogami och trofasthet i moderna relationer, med titeln “Vissa är trogna, andra är kåta, alla är inte gjorda för att leva monogamt.”
Texten väckte bred diskussion och visade hennes förmåga att ta sig an kontroversiella ämnen med samma analytiska skärpa hon tillämpar i fotbollsjournalistiken.
Innan Paris hade Johanna Frändén bott i Göteborg, Stockholm, London, Barcelona och Rom. När hon vid 30-årsåldern summerade sina bostäder rörde det sig om mer än ett dussin adresser i åtta städer.
I Paris hittade hon till slut ett hem som också blivit permanent. Radhuset i södra förorterna med trädgård, sambo, barn och katt representerar den bofasta tillvaro hon länge saknat under sina nomadiska år som utlandskorrespondent.