By Mattias Johansson 
Stefan Schwarz är gift och bosatt i Cascais utanför Lissabon i Portugal tillsammans med sin fru och barn. När sonen Jürgen fick diagnosen autism var det frun som tog det största ansvaret. Familjen utsattes också för ett brutalt rån i hemmet 2010.
När familjens äldste son Jürgen diagnostiserades med autism var det en lång och krävande process. Stefan Schwarz har själv beskrivit hur han till viss del flydde in i fotbollen för att samla kraft, medan hans fru fick bära det tyngsta ansvaret hemma.
Schwarz har beskrivit hur svårt det var när sonen drog sig in i sin egen värld och blev tystare. “För att samla energi och orka gömde jag mig lite genom fotbollen och fick uttrycka mig på plan. Min fru fick dra det tyngsta lasset”, har Schwarz berättat.
Familjen prövade Son-Rise-metoden för att hjälpa Jürgen. Behandlingsformen fokuserar på att möta barnet i dess egen värld snarare än att kräva anpassning till omgivningen.
Stefan Schwarz har berättat öppet om hur metoden påverkade sonens utveckling och hur erfarenheten fick honom att omvärdera sitt eget liv.
År 2010 utsattes familjen för ett väpnat rån i sitt hem i Portugal. Frun befann sig nere i källaren när Stefan hörde ett skrik.
Frun hade gått ner i källaren när Stefan hörde ett skrik. “När jag kommer dit har hon en kniv mot halsen och två män springer mot mig med yxa, mejsel och kniv”, har Schwarz berättat om händelsen.
Familjen hölls hotad och misshandlad i ungefär två timmar. Schwarz försökte försvara sig men insåg att han inte hade någon chans mot de väpnade gärningsmännen.
Stefan Schwarz är bosatt i kuststaden Cascais utanför Lissabon tillsammans med sin familj. Han har beskrivit fotbollen i Portugal som en religion i landet.
Familjen valde att stanna kvar i Portugal trots det traumatiska rånet 2010.
Hans-Jürgen Stefan Schwarz föddes den 18 april 1969 i Malmö. Hans pappa var tysk och spelade fotboll i lägre tyska divisioner, medan mamman var svensk.
Pappan blev faderlös under andra världskrigets sista dagar i maj 1945 och hamnade senare skild från resten av familjen när Tyskland delades upp i öst och väst. Han kom så småningom till Sverige där han bildade familj.
Under 1970- och 1980-talen reste Stefan Schwarz och hans familj till släkten i Östtyskland på somrarna. Där fick de uppleva hur det var att leva i ett slutet samhällssystem under ständig övervakning av säkerhetstjänsten Stasi.
Stefan Schwarz gav ut självbiografin “De kallade mig Gud” där han berättar öppenhjärtigt om fotbollskarriären, livet och familjen. Boken tar upp både VM-bronset 1994, rånet i hemmet och sonens autismdiagnos.
Han har beskrivit bokskrivandet som en personlig utvecklingsprocess och menar att mycket av det som hänt honom privat också format honom som fotbollsspelare. I boken berättar han även om sin uppväxt med en pappa som själv präglades av ett svårt öde under och efter andra världskriget.
Vägen från en blyg sexåring som började spela fotboll i Kulladals FF till välbetalt proffs i flera av Europas storklubbar skildras tillsammans med hans nära vänskap med dåvarande förbundskaptenen Tommy Söderberg och lagkamraten Fredrik Ljungberg.
Efter att ha avslutat spelarkarriären i Sunderland 2003 valde Stefan Schwarz att utbilda sig till tränare. Han reste från sitt hem i Portugal till Bosön i Sverige för att gå Svenska Fotbollförbundets tränarutbildning.
I samma utbildning satt andra kända namn från bronslaget 1994, bland andra Jesper Blomqvist. Ansvariga för utbildningen beskrev Schwarz kunnande inom fotbollen som mycket stort.
Han har senare arbetat i ledarstaben kring det svenska landslaget, däribland med U21-landslaget, samtidigt som han behållit sin bas i Cascais tillsammans med familjen.
Stefan Schwarz spelade som mittfältare för Malmö FF, Benfica, Arsenal, Fiorentina, Valencia och avslutade karriären i Sunderland 2003. Han representerade Sverige i 69 landskamper och gjorde sex mål.
Han var en nyckelspelare i det svenska landslag som tog VM-brons 1994 och EM-brons 1992. Trots ett brutet ben mot Skottland 1997 fortsatte han att spela, och när hälsenan gick av mot Österrike 2000 promenerade han ut från planen på egen hand.
Under sin tid i Arsenal blev han känd för sin disciplin och uthållighet på planen, egenskaper som senare skulle prägla hur han pratar om livet utanför fotbollen, inte minst rånet och sonens diagnos.