By Linda Forsberg 
Samir Abu Eid är gift med Hanan Abu Eid och tillsammans har paret tre barn. Bakom krigskorrespondenten som bevakat över 20 konflikter står en nära familj som delat ett liv mellan Istanbul, Amman och krigets farozoner.
När SVT:s Mellanösternkorrespondent Samir Abu Eid rapporterar från krigets frontlinjer är hans familj aldrig långt från tankarna. Sedan 2010 har han och fru Hanan tillsammans med barnen levt ett liv i ständig rörelse mellan världens oroligaste regioner och hemmet i Sverige.
Samir Abu Eid föddes den 30 juli 1973 i Finspång, men det var i Södertälje han växte upp. Hans pappa Hussein Suleiman Mah’d kom från Palestina och flydde till Sverige 1967 för att arbeta som stenhuggare. Mamman Yvonne Elisabet Abu Eid är svensk. Den blandade kulturella bakgrunden skulle visa sig bli avgörande för Samirs framtida karriär.
Som femåring flyttade familjen tillfälligt till Jordanien, dit pappans släkt tidigare flytt från Palestina. Det arabiska språket och kopplingen till Mellanöstern blev en naturlig del av barndomens Södertälje, där både svenska och arabiska talades hemma. Det var hos föräldrarna Hussein och Yvonne i Saltskog, Södertälje, som Samir senare skulle samla kraft mellan reportageresorna.
Samir träffade Hanan och paret byggde snart en familj tillsammans. Enligt uppgifter från 2013 har de tre barn: Yvonne, Yasmine och Omar. När Samir blev Mellanösternkorrespondent 2010 stationerad i Istanbul följde hela familjen med.
Barnen har vuxit upp i en internationell miljö med skolgång på engelska i Istanbul och senare Amman i Jordanien. Hanan lärde sig turkiska under åren i Istanbul och engagerade sig i lokala aktiviteter, bland annat genom att bilda ett damlag i fotboll. Trots det krävande korrespondentlivet har hon skapat en stabil vardag för familjen.
Samirs yrke innebär långa perioder borta från familjen. Han har öppet berättat om utmaningen att balansera passionen för journalistiken med ansvaret som pappa och make. När han väl är hemma försöker han fokusera på vila och tid med familjen, samtidigt som nästa resa ofta redan planeras.
Att arbeta som krigskorrespondent innebär ständig risk. Samir har själv erkänt att han varit livrädd vid flera tillfällen och tänkt att det kunde vara slut. Den rädslan delar han med Hanan, som lever med vetskapen om att hennes man regelbundet befinner sig i livsfarliga situationer.
För att hantera de tärande upplevelserna pratar Samir med kollegor och familj. Hanan har blivit en viktig samtalspartner i bearbetningen av det han ser och upplever. Samtidigt ger den positiva responsen från tittarna och känslan av att göra skillnad honom kraft att fortsätta.
Barnen har tidigt förstått att pappas jobb är annorlunda. När dottern en gång fick följa med på ett uppdrag i Istanbul sa hon direkt att hon gärna ville följa med på resor i framtiden – men inte till farliga länder.
Pappa Husseins familj tvingades lämna Palestina 1948 och bosätta sig i Jordanien. När han 1967 kom till Sverige och började arbeta som stenhuggare grundade han en ny tillvaro. År 1973 föddes Samir i Finspång, och familjen flyttade senare till Södertälje där de slog rot.
Den blandade bakgrunden har gett Samir unika förutsättningar som Mellanösternreporter. Han talar flytande arabiska, förstår den kulturella kontexten och kan skapa förtroende på ett sätt som få västjournalister lyckas med. Samtidigt behåller han den svenska journalistikens objektivitet och saklighet.
Föräldrarna Hussein och Yvonne bor kvar i Södertälje och har varit ett stabilt ankare när Samir och hans familj befunnit sig utomlands i långa perioder. Under sommarsemestrar har familjen ofta återvänt till Saltskog för att bo hos föräldrarna och göra utflykter i trakten.
Från 2010 till 2015 bodde familjen i en femrumslägenhet i centrala Istanbul. Staden blev basen för Samirs bevakning av den arabiska våren och dess efterverkningar. Barnen gick i internationell skola och knöt vänner från hela världen. Hanan trivdes med det kosmopolitiska livet och skapade ett eget nätverk.
När Samir 2015 bytte till TV4 flyttade familjen till Amman i Jordanien – en stad med särskild betydelse för släkten Abu Eid. Där hade Samir själv bott några år som barn, och pappans släktingar fanns fortfarande kvar. Amman blev en strategiskt bra utgångspunkt för rapportering, närmare många av konfliktområdena i regionen.
Efter tre år på TV4 återvände Samir 2018 till SVT som utrikeskorrespondent med uppdraget som “publikens korrespondent”. År 2021 utsågs han återigen till SVT:s Mellanösternkorrespondent. Efter drygt åtta år bosatt utomlands har familjen återvänt till Sverige, men Samir fortsätter resa runt och rapportera från Mellanöstern.
Samir har själv kallat sitt arbete för ett drömyrke, trots farorna. Han har rapporterat från Syrien, Irak, Libyen, Afghanistan, Gaza, Jemen, Mali och Ukraina. Han var på plats när talibanerna tog över Kabul i augusti 2021 och har bevakat över 60 länder i sin karriär.
Men drömmen har ett pris. Samir har erkänt att han prioriterat bort mycket annat för att både jobbet och familjen ska fungera. Hanan och barnen vet att livet kommer fortsätta vara präglat av resor och långa perioder isär. Samtidigt har Samir lovat att det inte ska fortsätta för evigt – någon gång ska det bli Hanans tur att förverkliga sina drömmar.
Den internationella uppväxten har gett barnen perspektiv och erfarenheter som få andra får. De har sett världen från en unik position, levt i olika kulturer och lärt sig att livet ibland innebär svåra val mellan trygghet och passion.
År 2018 tilldelades Samir Abu Eid Sankta Ragnhildsmedaljen av Södertälje kommun för sina insatser som journalist. År 2024 utsågs han till hedersdoktor vid Lunds universitet. Han har nominerats till flera priser och placerade sig 2015 på fjärde plats över Sveriges mest uppskattade journalister.
Trots framgångarna är det familjen som förblir hans mest stabila grund. Föräldrarna i Södertälje, fru Hanan och barnen – de utgör det hem han alltid kan återvända till när krigets bilder blir för tunga att bära ensam.