By Emma Sandström 
Ronja Rövardotters pappa heter Mattis och är rövarhövding i Astrid Lindgrens roman från 1981. Han leder sitt rövarband från Mattisborgen i Mattisskogen och är en av svensk barnlitteraturs mest komplexa fadersfigurer. Det är inte råheten som gjort honom minnevärd, utan förmågan att förändras.
I boken framstår Mattis som en man av ytterligheter. Han är bullrig, lättkränkt och enveten, men bakom fasaden finns en faderskärlek utan gränser. Natten då Ronja föds slår blixten ned och klyver Mattisborgen mitt itu. Händelsen är symbolisk: samma natt som dottern anländer spricker något i den tidigare ointagliga rövarhövdingens pansar.
Hans relation till Ronja är bokens verkliga kärna. Han vill skydda henne från allt, men hon kräver frihet. Den konflikten är universell och tidlös, vilket förklarar varför berättelsen fortfarande når nya generationer mer än fyrtio år efter publiceringen.
Fejden med rövarhövdingen Borka utgör handlingens yttre ram. De två var lekkamrater som barn men har vuxit upp till ärkefiender. Situationen förvärras när Borka med sitt band tar sin del av den kluvna borgen i besittning. Mattis slits sedan mellan sitt hat mot Borkaätten och kärleken till Ronja, när hon i hemlighet blir vän med Borkas son Birk.
Astrid Lindgrens sista roman, skriven när hon var i 73- till 74-årsåldern. Hon hade påbörjat arbetet med boken 1979, och redan innan den var klar hade hon tillsammans med regissören Olle Hellbom börjat diskutera en möjlig filmatisering. Boken har sedan dess översatts till 41 språk och sålts i över tio miljoner exemplar världen över.
Mattisskogen befolkas av sagoväsen som gör berättelsen till mer än ett realistiskt familjekrama. Vildvittrorna är stora rovfåglar med människomunnar. Grådvärgarna är otäcka varelser som dras till rädsla. Rumpnissarna med sina uppnäsor är komiska figurer som dyker upp i olämpliga ögonblick. De underjordiska i dimman lockar vandrare ned under marken. Helvetesgapet, klyftan som delar borgen i två, är berättelsens geografiska och dramatiska mittpunkt.
Den berättelsemässigt starkaste delen av romanen är Mattis förändring. När konflikten mellan honom och Ronja når sin spets avsäger han sig dottern, ett beslut som plågar honom djupare än han är beredd att erkänna. Han måste till slut välja mellan sin stolthet och sin kärlek.
Det han lär sig är att föräldraskap inte handlar om kontroll utan om tillit. Återföreningen med Ronja kräver att han ger upp sin position och visar sårbarhet, något som var ovanligt i litteraturens skildring av fäder när boken skrevs. Lindgren gav Mattis en inre resa som är lika central som Ronjas yttre äventyr i skogen.
Romanen filmatiserades med biopremiär den 14 december 1984, regisserad av Tage Danielsson. Den ursprungliga regissören Olle Hellbom avled oväntat under förproduktionen i juni 1982, och Danielsson klev in sent i processen. Inspelningen pågick från augusti 1983 till juni 1984 på platser spridda över Sverige och Norge, bland annat berget Sörknatten i Dalsland där Mattisborgens scener spelades in utomhus.
Börje Ahlstedt fick rollen som Mattis efter att ha hävdat att han behärskade ridning, trots att han aldrig suttit på hästryggen. Han genomgick två veckors ridläger inför inspelningen. Hans tolkning av rövarpappan satte standarden för hur karaktären uppfattas än i dag.
Filmen belönades med Silverbjörnen vid Berlinfestivalen 1985 och valdes ut som Sveriges bidrag till Oscar-tävlingen samma år, om än utan att nomineras vidare. Björn Isfälts filmmusik sålde i över 50 000 exemplar och gav guldskiva, ett ovanligt kvitto på ett soundtracks självständiga värde.
Sedan 1984 har Mattis gestaltat i teateruppsättningar runt om i landet. Studio Ghibli producerade en animerad tv-serie 2014 under Goro Miyazakis regi, som visades i Sverige på SVT Barnkanalen 2016. En ny liveinspelad serie har tillkommit i senare år. Varje ny version ställs inför samma utmaning: att göra rättvisa åt en karaktär som är svår att reducera till sina yttersta egenskaper.
Mattis är inte enbart en bullrig rövare. Han är en man som älskar sin dotter mer än sin stolthet, om än sent och motvilligt. Det är den egenskapen som gjort honom till en av de mest ihågkomna fäderna i svensk berättartradition.